Det Forcerade Twittrandet

Det Forcerade Twittrandet

På en lektionen för ett par veckor sedan uppmanades alla i klassen som inte hade ett twitterkonto att skaffa ett. Det är samma sak som att en föreläsare veckan innan uppmanade alla som inte bloggade att börja. Visst, vi är elever som pluggar sociala medier och ja, för att bli duktig på det bör man praktisera det. Men samtidigt kan jag tycka att det är många som inte passar i att twittra. De startar ett konto, skriver ”Yippie-kay-yee” som första tweet, laddar inte upp en profilbild, skriver ingen bio och återvänder aldrig mer.

Har man inte redan skaffat ett twitterkonto eller börjat blogga när man påbörjar en utbildning inom ämnet, så tvekar jag på att man blir en bra twittrare. Men det är väl kanske bättre att testa och tröttna än att inte ge det en chans alls. Problemet med de som fortfarande hänger på Facebook, lägger upp bilder på nyfödda och skriver statusuppdateringar i stil med ”Ännu en skön dag på jobbet”, är att när de går över till Twitter ”förorenar” de feeden där. De tror nämligen att Twitter är Facebooks kusin och att det är hett att skriva om underförstådda saker (som att de är på jobbet).

Den här typen av människor har kanske inte det omvärldsbevakande i sig. (Slitet ord det där, men alla ord i den här branschen blir slitna fort.) De inser heller inte att Twitter har ett annat syfte än ”fejjan”. Här samlar vi inte familj och vänner eller skapar ett tokigt konto åt vår katt, här kör vi med något som jag cyniskt skulle vilja kalla för ömsesidiga baktankar – man tipsar, hjälper och pushar varandra, debatterar och näthatar lite.

Facebook, som mer och mer blir ett hangout för white trash som publicerar bilder från sitt ickeliv, fyller ett annat behov hos människor än vad Twitter gör. Att “events” och stängda grupper fortfarande finns kvar är räddningen för såna som mig. I övrigt känns det som att Facebook har blivit som resdagboken.se fast ingen reser.    

Dessutom finns det alldeles för många företag som forcerar fram en app, ett konto på Twitter och Facebook, bara för att “man ska ha det” när de i själva verket inte alls behöver det. Allt det här kokar ner till att det verkar råda en förvirrad panik bland många gällande vilka sociala medier man ska ha i vilket syfte och när. Jag är ingen lärare i ämnet, men jag vet i alla fall hur min egen profil ser ut. Vet man inte det bör man bestämma det innan en massa konton skapas i panik.

Äh, jag slutar nu och här innan jag blir så där upphetsad över ingenting. Vi ses på Twitterhemmet efter att ha fått mer eller mindre allvarliga bloggpsykoser.

Heja Facebook! #not

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s